När man skriver historiska romaner eller deckare som utspelar sig i Sverige, är det ofrånkomligt att läsa om pigornas historia. I början av 1900-talet var debatten kring pigorna högljudd, många menade att pigorna var Sveriges moderna slavar och när jag efter lite research hittade en artikel på Populärhistorias hemsida (länkar längst ner i inlägget), stötte jag på namnet Ester Blenda Nordström. Hon var Sveriges första wallraffare.


Kvinnan som avslöjade piglivet

År 1911 var Ester Blenda Nordström en uttråkad tjugoåring, och för att råda bot på sin tristess började hon arbeta som oavlönad journalist (volontär) på Stockholms Dagblad. Hon fick börja med att skriva notiser, men fick snart förtroendet att skriva reportage och kåserier. Ester Blenda utvecklade en egen stil. Hon gjorde riktiga intervjuer, något som var mycket ovanligt vid den här tiden, och de intervjuades egna ord fick ta plats genom citat. 1912 blev hon fast anställd på Svenska Dagbladet, och där fick hon nästan direkt stort eget utrymme under signaturen Bansai.

Det var sommaren 1914 som Ester Blenda beslöt sig för att ta tjänst som piga under en månads tid, för att verkligen undersöka pigornas liv och slit. Resultatet blev en mycket populär artikelserie som publicerades i Svenska Dagbladet, en serie som hon senare sammanställde i boken En piga bland pigor

Den här boken finns i nytryck från 2013 och självklart köpte jag mig ett exemplar. Läsningen var mycket underhållande, inte bara för att ämnet och insynen är så intressant, utan även för att Ester Blenda har ett humoristiskt sätt att beskriva slitet.


Ojämlikhet i slaveriet

Pigorna fick arbeta sexton timmar per dygn och hade en halv dag ledigt på söndagar. Man kan tycka att även drängarna hade det så, men Ester Blenda avslöjar i sin bok att drängar hade en helt klart drägligare vardag. Drängarna fick sova middag mitt på dagen efter maten, då pigorna skulle diska undan. De hade dessutom hela söndagen ledig till skillnad från pigornas halvdag. För korna måste mjölkas tre gånger per dag oavsett färg på dagen och alla djur måste få mat. Och det var piggöra – därmed basta!

Trots det värre slitet, var pigornas lön bara två tredjedelar eller hälften så stor som drängarnas, för man ansåg vid den här tiden att kvinnor inte hade lika stor användning av pengar som män. Är det månne fortfarande det som ligger till grund för de ojämlika lönerna som ännu är en verklighet i det så jämlika och demokratiska Sverige? Lönen som pigorna fick kring år 1900, låg mellan 100-150 kr per år. Det betyder en veckolön på 1,92 kr och 2,88 kr. Vid denna tid fick man ett kilo salt sill för 30 öre, men för att kunna köpa ett kilo salt fläsk fick man punga upp med en hel krona. Pigornas lön utgick i första hand i natura, alltså sovplats, mat och på vissa platser även arbetskläder. Bara trettio år tidigare på 1870-talet låg pigornas årslön på i genomsnitt 64 kronor.


Pigornas vardag enligt Ester Blenda

Halv fem på morgonen fick pigorna gå upp för att koka kaffe till sig själva och drängarna. De brukade få i sig två koppar, alla drack på fat och surplade belåtet, men de fick inget bröd. På dessa två koppar kaffe, skulle de sedan arbeta i cirka tre timmar med mjölkning och matning av djur.

Kring åtta på morgonen fick de äta frukost, vilket bestod av sill, potatis och grädde, måltidsdryck var ”blåsur skummjölk”. Efter några timmars diskning, städning av boningshuset, barnpassning och vävning, blev det kring tio kaffedrickande igen. Återigen utan bröd. Efter det var det dags för middagsmjölkningen.

Klockan tolv serverades middagen (lunchen) och varje dag serverades fläsk av något slag; kokt, stekt, rökt, varmt, kallt, fett, magert. Men tilltugget varierades; potatis och fläsk, ärter och fläsk, pannkakor med fläsk, potatispuré och fläsk, potatisbullar och fläsk, bruna bönor och fläsk, paltbröd och fläsk, blodpalt och fläsk, rotmos och fläsk etcetera.

Men här trädde orättvisan återigen in! Efter middagen gick alla drängarna upp för att sova middag en timme, medan pigorna fick fortsätta sitt slit. Följande citat är hämtat ur kapitlet ”Om mat, drängar, godtemplare och barn”. Det är ett ganska långt citat, men läs det! Det är värt minuterna det tar att läsa det, och man får i det en aning om bokens ton.

Det här är det som händer efter middagen:
”… dukning till skogsarbetarna, utportionering av mat till barnen, sopning av pigkammaren, köket, stugan och förstugan, mat till hönsen, mäta upp mjölk åt statarn och eventuella köpare (middagsmjölken behölls vid gården för grädde, försäljning och smör), separering, grisutfordring, vattenbärning.

Å, ja, vattenbärningen, det är ett kapitel för sig, ett tungt och svårt och otrevligt kapitel som kunde göra en galen av förtvivlan. Pumpen fanns nere i ladugården som låg ungefär tre minuters väg från boningshuset, en väg som bar uppför ett bra stycke och var gropig och stening där den inte låg grusad med tung, lös sand i vilken foten sjönk djupt ned och skorna fylldes med den mest infernaliska småsten. Den vägen skulle vatten bäras, i två ofantliga kopparhinkar med ett ok över nacken och tömmas i en stor vattentunna, som var dag måste slås bräddande full. Det gick ungefär trettio hinkar i den, dvs femton vandringar fram och åter med tung last i uppförsbacke. Det är ett minne som ännu kommer mig att rysa och ger en förnimmelse av plågande tryck över axlarna. Men det var bara att snurra på. Det dög inte att ställa sig och pusta en stund /…/

Så skulle det bäras in ved, potatis ur en grop långt i fjärran från huset, bakas var fjärde dag, göras rent i svinhuset och hos hönsen och tusen andra småbestyr som fyllde dag efter dag i en aldrig slutande brådska.”

Vid halv fyra på eftermiddagen fick de dricka kaffe igen, men då med ”dopp” vilket var tjocka veteskivor. Kvällsmjölkningen började vid halv sex och höll på i två timmar, och efter det var det kvällsmat med margarin, grovt bröd, inlagd sill och fläsk. Vid nio var pigorna klara, om det skulle sättas deg blev de lediga först vid halv tio.

Pigornas arbetsdag var alltså från 04:30 till 21:30.


Stress på jobbet är inget nytt

En del av behållningen i boken, förutom intresset i de fattiga kvinnoras slitiga vardag, ligger i Ester Blendas sätt att beskriva människorna hon lever och arbetar med under månaden i pigarbete. Det finns ytterligare en piga på gården, hon heter Anna och är gladlynt trots att hon sliter sönder sig själv för i stort ingenting. Ester Blenda försöker få Anna att bli en kvinnoröstskämpe och verkar faktiskt också lyckas med det till slut.

Men i ett stycke som kommer efter ovan utskrivna citat, kommer denna gestaltning av Anna och hur arbetsstressen påverkat henne.

”Man for omkring i ett ständigt jäkt, man måste helt enkelt alltid ha bråttom för att hinna med alla de sysslor som var en ålagda, och Anna hade under årens lopp fått en springande, framåtlutad gång som hon inte ens kunde lägga av när hon någon gång frihetens timmar genomjublades. Hon sprang till logdanserna, sprang till sina möten, orden snubblade i den vanvettigaste brådska över hennes läppar och ständigt ångade hon som ett snälltåg mellan rummen med överkroppen böjd så lång framåt som möjligt liksom för att hinna lite fortare åtminstone med en del av sig själv.”

Vi talar mycket om arbetsstress, att vi har en mer stressfylld vardag nuförtiden. Jag är själv en sådan förespråkare, då jag lidit av den mer än jag egentligen vill erkänna. Men boken En piga bland pigor fick mig att ifråga sätta det. Uppenbarligen har jobbstress funnits länge.


Pigor i mina manus?

Men hur har jag använt mig av kunskapen om pigorna i mina manus? Först och främst i Nattens oönskade fjärilar där ett av mina perspektiv ”Lina” till en början arbetar som piga. Men även i mitt manus Jaktveckan har jag en karaktär som heter ”Elvira” som arbetar som piga.

Research tar oerhört lång tid att göra. Dels att börja skrapa på ytan, till att hitta guldkorn som denna bok. Men det riktigt hårda arbetet i researchen ligger i att faktiskt läsa allt man hittar, och sedan använda kunskapen i manusen. Men hur mycket har jag använt egentligen? I ärlighetens namn inte mycket, få saker är direkt utskrivna i manusen. Men kunskapen ligger där bakom, man kan få en aning om att jag faktiskt har på fötterna när det gäller mina karaktärers vardag.

Om just researchen kommer jag att återkomma till i nästa inlägg som publiceras den 24 april 2017. Jag hoppas att du tittar in även då.


Lästips!

En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström. Den personliga fakta jag har om henne, finns med i Efterordet i boken, skrivet av skribenten och dokumentärfilmaren Ylva Floreman. Boken är 110 sidor, en tunn bok som är värd att läsas av alla som är minsta lilla intresserad av kvinnohistoria.

Pigornas slit i Populärhistoria från den 22 maj 2009 är mycket läsvärd. Artikeln utgår i stort sett från Ester Blenda Nordströms bok En piga bland pigor. Denna kan vara bra att läsa om man inte ids läsa hela Ester Blendas bok.

De osynligas historia – om svenska pigor på Sveriges radios hemsida från 25 januari 2008. En ganska lång artikel som får en att vackla i beslutsamheten att läsa den, men artikeln är bra och matnyttig där två forskare intervjuas om pigornas liv. Men även några brev från pigor, där något av deras vardag skymtar fram.

Advertisements