Jag har svårt att göra något halvdant. Antingen så gör jag något, eller så skiter jag i det. Det gäller egentligen allt jag företar mig. Just nu är det i stort sett inget skrivande alls, bara research … Och en väldans massa trädgårdsarbete. 

Trädgården som jag hade i min hemstad Stockholm, omvandlade jag från en plan gräsyta till en prunkande trädgård på bara två år. Här i Jämtland har jag en mer än fyra gånger så stor trädgård, dock flera månaders kortare odlingssäsong. Därför ”måste” jag trycka in allt trädgårdsarbete just nu när jag faktiskt kan göra det.

Lite likadant är det när jag sätter mig för att skriva. Mitt andra manus Jaktveckan arbetade jag med synopsis i en månads tid, och skrev sedan hela råmanus på sextio skrivtimmar. Ett eller noll. Av eller på. Svart eller vitt.


Säsonger och manus

Vis av tidigare erfarenheter är sommaren min sämsta ”skrivsäsong”. Att vara utomhus drar för mycket i mig. Men jag är ingen vintersportare, så jag är mest inne vintertid (trots närhet till fjäll och skidorter som exempelvis Åre). Så höst, vinter och vårvinter sitter jag gärna och gnider mina tangentbordsknappar.

Jag har skrivit tre bokmanus och jag håller på att synopsisutveckla mitt fjärde. Det första och det tredje är mer klassiska deckare, deckargåtan är i fokus. I det andra (Nattens oönskade fjärilar) och nu även i det fjärde, är ett historiskt tema i fokus och deckargåtan kretsar kring temat. Och det är enligt mig så oerhört mycket roligare. Även fast jag tycker om mitt tredje manus (Jaktveckan), så har jag svårt att sätta mig med det på grund av att jag kommit på det historiska temat till det fjärde. Grävandet i arkiv, researchandet, läsandet av historiska källor, ja alla dessa saker drar i mig mer än att redigera ett vanligt klassiskt deckarmanus. Ett eller noll. Av eller på. Svart eller vitt. Ingenting på Jaktveckan, allt tid till research till det fjärde manuset (och trädgården förstås).


Mitt skrivande då?

För cirka två veckor sedan fick jag hjälp av en arkivarie på ett arkiv att gräva fram några källor (säger inte vilken sort än), och dessa berättar om femton kvinnoöden. Öden som är oerhört tragiska och som kommer ligga till grund för mitt fjärde manus. Visst, att läsa böcker och avhandlingar om ämnet i fråga, men att själv gå till källan och själv tolka dessa utifrån det tema jag letar efter … Tja, det är ovärderligt och oersättligt.

Jag hittar allt fler böcker och skrifter som är skrivna kring sekelskiftet 1900, och försöker få tag på dessa via antikvariat, bibliotek, Digitala Stadsmuseet, etcetera. Letandet av källor är lika roligt som att läsa dem. Konstigt nog. Kanske är det historikern i mig? Eller är det brottsutredaren? När jag utreder narkotikabrott tycker jag mest om att gräva i de beslag poliskollegorna hittat, det är det som triggar mig vidare i arbetet. Att hitta det där lilla extra som sätter ärendet, och att sedan klicka ihop hela förundersökningen till ett protokoll, det är samma känsla som att hitta och sedan gräva i research. Man ser något som någon annan kanske aldrig tidigare har sett. Det är tillfredsställande helt enkelt.

Så det jag skriver just nu är egentligen bara anteckningar i appen Anteckningar som är kopplad mellan iPhone och Mac, och anteckningar i en av alla mina Paperblanks-böcker. Inget annat. Svart. Av. Noll.


Hösten

Mest troligt kommer mitt skrivliv under hösten att ta en ny vändning. Det är inte säkert än, men eventuellt kommer jag vara tjänstledig och då ägna hela hösten åt min dröm. Att skriva på heltid. Anledningarna till tjänstledigt just nu är många, men framförallt är det på grund av att min förflyttning från gamla Länskriminalpolisen i Stockholm till ungdomsavdelningen på Östersunds polisstation, var krångligare än väntat. Men allt grundar sig i att Polismyndigheten inte har några pengar överhuvudtaget. Det är back många miljoner. Regeringen skröt glatt för någon månad sedan att de sköt till en hel del extra miljoner i år. Men sanningen är att dessa ”extra pengar” inte ens täckte de kostnader som alla de nyrekryteringar REGERINGEN BEORDRADE under 2016 kostade, vilka som kanske känt var ett resultat av flyktingvågen. Civila skulle in och utreda medan poliserna skulle ut på gatorna. Av de 800 civila som skulle anställas, hann man bara anställa cirka 500. Men pengarna fanns inte. Regeringen hade inte skjutit in dessa. Så, nu då? Jo, detta har resulterat i att min förflyttning hamnat på vänt, trots att jag redan är anställd inom myndigheten.

Jaja. Det är inte hela världen. Om polisledningen i Stockholm inte trilskas, kommer jag att bli tjänstledig från 1 augusti. Från och med då är det skrivande på heltid. Så förhoppningsvis kommer jag då gå från noll till ett. Från av till på. Från svart till vitt.

 

Annonser