Vecka 31 visade sig bli riktigt innehållsrik. Jag påbörjade min tjänstledighet och satte mig i min skrivarlya. Lyan har blivit min arbetsplats. Men jag skickade också iväg två manus till förlag OCH jag har skrivit synopsis till nästa manus.


Tjänstledig

Sedan den 31 juli har jag alltså varit tjänstledig. Anledningen till tjänstledigheten har varit det anställningsstopp som råder inom Polismyndigheten på grund av att budgeten är överskriden sedan länge. Även fast jag redan är anställd, kan jag inte bli förflyttad från Stockholms citypolis grova brott till ungdomsavdelningen i Östersund, stoppet är rikstäckande. Jag är nämligen budgeterad i Stockholm, inte i Region Norr. Trots att Polisen blivit en enda myndighet, är det fortfarande vattentäta skott mellan regionerna. Vi får väl se om stoppet är hävt i slutet av januari 2018 då min tjänstledighet är slut. Om inte, tja … Då får jag fundera om kring mitt liv – ännu en gång.


Två manus till förlag

Men det största som hände i förra veckan, är kanske att jag skickade iväg två manus till förlag? Nattens oönskade fjärilar skickade jag iväg på förlagsrunda första gången sommaren 2016, men sedan dess är manuset omskrivet så fullkomligt, att det förtjänade ytterligare en runda. Att jag skickade manuset tillsammans med det nya manuset Jaktveckan, kanske kan visa att jag är ett författarskap, inte bara ett one-book-wonder? Jag kan producera manus, hittar ständigt nya historier.

Den här gången skickade jag inte till lika många förlag som jag gjort tidigare. Det kanske är dumt, men helt ärligt tror jag inte att till exempelvis Albert Bonniers och Nordstedts förlag är, eller någonsin kommer att bli, intresserade av mina manus. Jag passar inte in i deras profil. Skriver alldeles för kommersiellt. Inte fint nog. Och i slutändan skickade jag bara manuset till fyra förlag, inte tio eller tolv. Kanske dumt? Kanske räcker det? Det lär jag märka.

Det är tredje gången jag skickar manus på förlagsrunda, och det känns knappt i kroppen. Märkligt nog. Sommaren 2015 när jag skickade mitt allra första manus (som kommer att förbli ett skrivbordslådemanus) och sommaren 2016 när jag skickade andra, kunde jag inte tänka på annat. I veckor. I månader. Så är det inte nu. Är det vanan? Eller är det, det faktumet att jag är helt inne i mitt nya manus?


Researchens resultat

Under vecka 31 började jag arbeta heltid som [aspirerande] författare.* Jag satte mig måndag morgon och började skriva ner synopsis som vuxit fram i huvudet på mig under min researchperiod.

Jag har läst en hel del i mitt nya ämne och ägnat drygt två och en halv månad åt research. Jag har läst:

  • Två nutida avhandlingar
  • En historisk biografi om en institution
  • Två samtida skrifter i ämnet (från kring 1900)
  • En lärobok i ämnet (från 1915)
  • Två samtida reportageböcker om ämnet (från kring 1900)
  • Samt en hel del arkivgrävande som resulterat i klokskap och exempel som kommer användas i manuset

Manuset ska ha på fötterna, mina exempel kommer att vara tagna från verkligheten. Även fast de (i dagens mått mätt) kommer att verka tillspetsade, så är de inte det.

Under tiden som jag gör min research kommer ständigt nya idéer upp i huvudet på mig. Dessa skrivs ner, och förra måndagen satte jag mig med alla idéer, all research och påbörjade synopsisskrivandet.


Synopsisskrivande

Jag har skrivit ett inlägg om hur jag skriver synopsis. Egentligen borde jag uppdatera det, då min metod ständigt utvecklas. Det kan också bero på att just det här manuset har ett annat upplägg än tidigare. I Nattens oönskade fjärilar är det tre berättarperspektiv som samsas om att berätta. I Jaktveckan är det ett berättarperspektiv med instick av dagboksanteckningar.

I mitt nya manus är det två berättarperspektiv, men de är uppdelade i delar.
Del 1 är det min huvudperson Lukas som berättar
Del 2 är det Ida som berättar
Del 3 Lukas
Del 4 Ida
Del 5 Lukas och Ida samsas


Så här skriver skrev jag synopsis nuSynopsis nytt

Till höger ser ni de första kapitlen ur del 1. Även fast jag är hemlig om manusets nya ämne och namn, vågar jag mig på att visa detta. I Scrivener har jag jag delat upp manuset i delar, dagar, kapitel och slutligen scener. När jag skriver synopsis gör jag så här:

  1. Huvuddragen i manuset skrivs ner.
  2. Varje del kokades ner i kapitel.
  3. Till slut utkristalliseras scener, och kapitlen delades upp ytterligare.
  4. Sen tar jag researchanteckningar från varje bok jag läst och för in i varje scen, där det behövs. Använder så mycket jag bara kan.
  5. Tar mina idéanteckningar och för in allt eftersom.

Till slut hade jag avverkat alla anteckningar och kunde lägga dem åt handlingarna. Nu har jag allt jag behöver inskrivet i synopsis i Scrivener.

Synopsis nya

Här till höger syns ett utdrag ur min synopsis. Återigen, det känns väldigt läskigt att bjussa på detta, men här ser ni hur jag gör när jag skriver synopsis.

Till en början är det kanske bara en mening. Exempelvis som syns här, ”Samtal arbetsledare”. Men sen börjar jag se scenen framför mig, och jag brukar ibland till och med höra dialog i huvudet. Jag skriver ner allt, och till slut har jag en synopsis som kommer att hjälpa mig att skriva manus.


Nystart

Idag måndag är min synopsis 49 sidor långt. Jag tror att jag börjar bli redo att börja skriva. Och märkligt nog, känner jag mig mer nervös för att börja skriva på det nya manuset, än då jag skickade iväg mina två färdiga manus i förra veckan. Verkligen märkligt …

Är jag verkligen redo att börja skriva? Behöver jag inte tänka liiiiiite mer? Jag hade tänkt att skriva på synopsis i cirka en månad. Men att skriva på heltid, ger betydligt mer arbetstid än att bara skriva på kvällar och helger.

Och en sak jag lärt mig. En av konsterna med att skriva, är att veta när det är dags att sluta. Man måste veta när det är dags att sluta göra research, när det är dags att sluta fila på synopsis, när det är dags att sluta skriva på råmanuset och låta det vila, när det är dags att sluta redigera och när det är dags att släppa manus och ge det vingar.

Och nu är det faktiskt dags att börja skriva! Och det fina med att ha skrivit en synopsis, är att det är ett hjälpmedel som inte är statiskt. Synopsis kan omformas om och om igen, och gör ändringarna enkla. Då går jag bara tillbaka till synpsislayouten och går metodiskt igenom varje scen för att veta var jag behöver ändra så att ändringen genomsyrar hela manus. (Sedan jag började arbeta i Scrivener har jag märkt att scrolla scrolla scrolla – glömma vad jag skulle göra – scrolla scrolla scrolla helt har försvunnit.)

Så. Önska mig lycka till!
Nu kör vi!


* Är det inte irriterande att det inte finns ett ord för oss ”aspirerande författare”, för oss som inte debuterat än? I engelskan är man en writer om man skriver. Punkt. (Visst author.) Men jag har skrivit tre manus, ett fjärde är på gång. Jag känner mig som en författare. Men här i Sverige är vi inte ens författare om man debuterat. Man måste ha kommit ut med två böcker för att verkligen få kalla sig för författare. Så… Om jag till slut kommer att debutera, hur länge till kommer det dröja tills att jag är en författare enligt regler och jante?

Annonser