Råmanuset av Inte som oss är snart färdigskrivet. Det är några få kapitel kvar, slutscenen och klimax inräknat. Men vad händer då? Jo. Tron på mitt manus försvann. Det är puts väck! Vem skulle vilja läsa den här skiten?


Tanken är bekant. Den brukar komma till mig i det här skedet av manusskrivandet. Det är som om jag kommer till en punkt då jag tycker att hela historien är trist. Meningslös. Men samtidigt vet jag, att jag börjar närma mig redigeringsfasen. Det är i slutändan då manuset verkligen blir ett manus. Råmanus är i slutändan bara just ett råmanus, det måste jag komma ihåg. Ett råmanus är bara grunden. Betongplattan, stommen, tak, fasad samt fönster och dörrar. Redigeringen gör rummen. Det är ytskick, inredning och piffet, det som skapar känslan. Jag vet allt det här, men ändå … Ändå är det svårt att jobba mig igenom det just nu.

Det här har gjort att jag lyssnat mer på ljudböcker än jag brukar. Jag har avverkat nio böcker på en månad, för mig är det ganska mycket. Jag tror jag har behövt input, mer än jag kunnat åstadkomma output så att säga. Men inte nog med det. I lördagskväll kom en ny idé, en ny manusidé vill säga, till mig. Och jag kan inte släppa den.

För fem månader sedan upplevde jag exakt samma sak. Det var när jag höll på med redigeringen av Jaktveckan. Då blev jag tvungen att lägga redigeringen åt sidan för att få ur mig idén. Idén var Inte som oss, det som jag nu håller på att skriva på och som jag just i detta nu undrar vad tusan jag håller på med. Idén den här gången är inte en historisk deckare (jag har ännu inget arbetsnamn på projektet) utan en vanlig historisk roman.

Frågan är: Kommer jag på nya idéer när jag är i en dipp i det projekt jag för närvarande arbetar med? Är det mitt sätt att fly tvivlen? Jag vet att jag i slutändan slutföra Inte som oss, det är min ISTJ-personlighet som styr där. Men ändå. Kommer idéerna när det är tungt? Är det flyktinstinkten som tar över?

Känner någon av er igen er?


BILDEN HÖGST UPP:

Källa: Digitala Stadsmuseet
Föreställande: Rivningsarbete vid Sergelgatan 12. Vy fån Konserthusets tak mot 4 tr. vid hörnet av Oxtorgsgatan och Sergelgatan t.h. Här ligger nu första höghuset vid Segelgatan 22 i kv. Beridarebanan. (1953)
Fotograf: Lennart af Peterssens
Bild ID: SSMF063844
Datum: Nedladdad 2017-10-30 kl.10:15